Trafikkontoret utökar antal sopsaltare från två till fem säger Peter Ringkrans vid trafikkontoret. De prioriterade cykelstråken ska vara paradgator.
Vad är en sopsaltare? hur ser den ut? läs mer här på Krister Isakssons blogg
Fler cykelvägar ska hållas snöfria den kommande vintern.
Sopsaltarna ska användas på de prioriterade cykelstråken.
– Vi ser över vägbeläggningen, röjer träd och buskar, förbättrar belysningen på prioriterade cykelstråk säger Anders Porelius kommunikatör på Trafikkontoret.
– Tanken med prioriterade cykelstråk är att vägbanorna ska hålla hög klass. Det här ska vara paradgatorna för cykel.
I innerstaden ska trafikkontoret testa att skrapa cykelfälten med gummiskrapa.
Stadens uttalade mål är att det ska gå att cykla året runt i Stockholm.
Med denna målsättning undrar jag lite varför trafikkontoret våren 2013 vägrade åtgärda spåriga ishinder på minst 15 ställen, då alla körbanor i övrigt var sommartorra sedan månader. Trots att jag lyckades få ut inspektionsbil och att både Svevia och Peab meddelade att de har teknik att åtgärda svallis och iskanter.
Läs här om spårig is på minst 14 ställen 2013
Läs om P4 Stockholm som inte vill rapportera om upp till 20 ishinder
Jag mailar Anders Porelius och Peter Ringkrans på trafikkontoret med frågor om ishinder.
Hej
Tack för ert arbete med förbättringar av cykelbanorna. Jag läste om de utökade sopsaltarna i tidningen Mitti Västerort, det låter väldigt bra. Även andra åtgärder för prioriterade cykelstråk låter positivt.
Med den höga uttalade ambitionen undrar jag vad som hände med ca 20 ishinder under sen vår 2013.
När asfalten på motorbanan och cykelbana legat sommartorr i minst en månad fanns på ett 20-tal ställen längs det prioriterade cykelstråket Västerort lokala ishinder. Det var tex 10-20 meter långa partier med issörja som täcker hela cykelbanans bredd. Iskanter kunde vara 10-15cm höga. Tidig morgon var issörjan frusen. På dessa ställen var cyklande ofta tvugna att kliva av cykeln och passera gående.
Denna status varade i flera veckor. Jag felanmälde via jourtelefon och i princip tvingade ut en motvillig personal som inspekterade.
Någon inspektion av trafikkontoret verkar inte förekomma löpande, varför?
Resultatet var att trafikkontoret sandade vissa av dessa partier, och ett fåtal försök med skrapning gjordes. Men dessa spåriga ishinder fanns i princip kvar.
Andra trafikanter berättade att på vintern i övrigt var det inga problem att cykla, men dessa ishinder på våren var verkligen farliga.
Både Svevia och Peab meddelade mig att de har teknik för att ta bort dessa ishinder. Men från trafikkontoret var det helt tyst.
Om motsvarande ishinder funnits på motorhuvudleden, och trafikanter i bil skulle tvingas att kliva ur bilen på 10-20 ställen, ja det förefaller högst osannolikt.
Hur tänker ni förbereda för att kunna avlägsna dessa ishinder?
Har ni sparat GPS-positioner för dessa specifika ställen som behöver särskild åtgärd?
Varför plogas inte hela cykelbanans bredd längs det prioriterade cykelstråket? På många ställen är cykelbanan så smal att det inte ens tillåter möte mellan två cyklande sommartid. På vintertid blir det ännu smalare. Det känns verkligen inte som ett prioriterat cykelstråk.
Sopsaltaren är bra. Men på de cykelbanor som plogas traditionellt är största problemet att det inte plogas ända ner till asfalten. Det snölager som blir kvar packas i ett hårt kullerstensmönster av gående, och att cykla på det underlaget blir väldigt hoppigt och skakigt. Hastigheten för cyklande sänks då till nästan promenadfart. Och då är pengarna kastade i sjön, plogat men på fel sätt.
De felaktiga plogningen får sen effekt i flera veckor.
Jag såg dock exempel på snörörjare som plogade ända ner till asfalten och det var en fröjd att cykla på. Så kunskap och metoder finns hos vissa underleverantörer.
