DN skriver om användandet av mobiltelefon på cykel, och om det ska begränsas i lag.
Jag tänker att det handlar om trafikantens val av säkerhetsmarginaler, och att det är bra att diskutera om mobiltelefonen kan öka riskerna i trafiken. Men varför begränsa utredandet till användning av mobiltelefon på cykel? Varför inte ta ett helhetsgrepp och utreda vad som är tillräckliga säkerhetsmarginaler i allmänhet som trafikanter på cykel ska ansvara för. Då skulle mobiltelefonanvändandet vara en del av den helheten.
Andra delar i en heltäckande utredning om säkerhetsmarginaler skulle kunna vara
– Vilken hastighet och avstånd som kan rekommenderas för trafikant på cykel i olika trafiksituationer och väglag.
– Vilka säkerhetsmarginaler kan hållas på olika typer av cykelbanor, vid tex olika trafiktäthet.
– Vilka säkerhetsmarginaler är bra vid omkörning och möten.
– Hur kan trafikantens ansvar för tillräckliga säkerhetsmarginaler kommuniceras effektivt till trafikanterna. Film, web, tryck, kampanj osv.
– Hur kan trafikantens ansvar för tillräckliga säkerhetsmarginaler kommuniceras till polis och rättsväsende. Och kanske till skolor om de har cykeltema.
Jag använder ibland mobiltelefon i en hållare på styret med navigationsapp. Ibland lyssnar jag på podcast i hörlurar, med telefonen i jackfickan, och kan ta emot inkommande samtal. Det känns väl hyfsat säkert, jag kan ju anpassa hastigheten och har båda händerna på styret. Ibland har jag trixat upp telefonen och svarat på samtal under färd, och det känns ju mindre säkert. Jag upplever det helt avgörande i vilken situation och trafiktäthet telefonen används. Om det är på cykelbana i förorten utan möten och utan gående. Eller om det är på en cykelbana mitt i stan med väldigt många gående som delar cykelbanan, och där de gående behöver korsa cykelbanan för att komma till övergångsstället.
