Sopsaltningen har delvis brister på det prioriterade cykelstråket mot Västerort. Förra säsongen fungerade snöröjningen i alla väder, men i år finns brister. Sen blir det bara värre. [Uppdaterad längst ner med Trafikkontorets Mats Freij som vilseleder i P4Stockholm. ]
Redan vid säsongens första snöfall märker jag att snöröjningen har brister. Hela körriktningar har lämnats oröjda, mitt i kurva på prioriterat cykelstråk, och där bredden på cykelbanan är underdimensionerad redan från början. Långa sträckor har ett halt islager, trots att asfalten ser ut att vara fri från snö och halkfri. De cyklande som är vana från förra säsongens perfekta grepp riskerar att bli lurade och det finns betydande risk för omkullkörning.
Förra säsongen fungerade snöröjningen bättre, pågår det test för att undvika överdosering av salt denna säsong? Förra säsong lade jag speciellt märke till att de lyckades hålla asfalten ren och halkfri under alla väderförhållanden. Men nu är det inte riktigt samma fina resultat. Det lämnas kvar flera centimeter tjocka islager i kurvor med dålig sikt. Där cykelbanan är felbyggd så att vatten samlas, där blir det bristande is med iskross som är ofarbart. På vissa ställen till och med 10 meter långa vattensamlingar som är 10cm djupa, och med is under vattnet, och som täcker hela cykelbanans bredd. Någon tillsyn och kontroll verkar inte alls ske.
Problemet är också att när cyklande ringer in och felanmäler, då sker ändå inte rätt åtgärd. Förstår ens Trafik Stockholm hur cykeltrafik fungerar?
Lördag 10/1 på kvällen startar ett snöfall.
Det kommer ca 10 cm snö vilket inte är några konstigheter alls. På små lokala cykelbanor i norra Hässelby plogas cykelbanor nästan direkt, och plogas på nytt senare, och det är framkomligt.
Vad händer på det prioriterade Cykelstråket in till city?
Där händer nada. Ingenting. Noll. Dagen efter, söndagen 11/1 cyklar min fru Tina in till city. Ingen snöröjning alls har förekommit. Det är spårigt och tungt, med lager av blöt tung snö underst. Tack vare el-assist orkar frugan kämpa på, men får prestera en idrottsprestation av parerande och koncentration för att inte cykla omkull. Är detta definitionen av prioriterat cykelstråk? Verkligen inte. Här ska det vara god framkomlighet för vanligt vardagscyklande, och det ska dessutom vara så väl snöröjt att det lockar och inspirerar fler att cykla. Jag ringer direkt Trafik Stockholm och berättar om läget, och att de måste ut direkt och börja snöröja. Trafik Stockholm svarar att de har bilar ute hela tiden som snöröjer. Jag svarar att det stämmer inte, ingen alls har snöröjt på sträckan. Trafik Stockholm upprepar att entreprenören snöröjer hela tiden. Trafik Stockholm säger också att det är långa sträckor och att det tar tid för entreprenören att åka fram och tillbaka.
Det stämmer inte heller, snöröjning har inte ens börjat på det prioriterade cykelstråket. Däremot påbörjades snöröjning av små lokala oprioriterade cykelbanor i villaförorten.
På hemvägen några timmar senare är det fortfarande ingen alls som har snöröjt det prioriterade cykelstråket. Det är helt enkelt ingen idé att ringa Trafik Stockholm, för arbetsledare hos entreprenören gör ändå som de själva vill. Nu tar batteriet slut på Tinas el-assist och då går det inte längre. Tina börjar gå istället. Det är helt enkelt för tungt att cykla i lager av tung blöt snö, och när de undre lagren är spåriga och riskerar att kasta omkull cykeln när som helst. Jag ringer åter Trafik Stockholm och påpekar att ingen snöröjning alls har gjorts, trots tidigare felanmälan. Det prioriterade cykelstråket är nu tvärtom oprioriterat. Eller snarare helt ignorerat.
Arbetsledare hos entreprenör vägrar lyssna på Trafik Stockholm, gång efter gång under dagen. Att ringa in tydliga instruktioner om var och hur det måste snöröjas är helt verkningslöst. – Entreprenören gör ändå som de själva vill, säger trafik Stockholm.
På måndag morgon är jag nyfiken på vad som har hänt. Jag cyklar mot city. Då är det sopat, men sopborste biter inte på packad snö och is. Då måste plogbladet fram. Det är som puckelpist, eller kullersten. Det går helt enkelt inte att cykla på. Inte ens i promenadfart kan man cykla, för hela cykeln studsar och hoppar. Jag tar istället bilvägen. Där är det helt plant och fint, och lättcyklat. Längs det prioriterade cykelstråket ser jag några tappra cyklande som ändå försöker sig på cykelbanan. Det hoppar och studsar för dem, och det går väldigt långsamt.
Men fyra dagar efter snöfallet, och efter mängder med konstruktiva felanmälningar, borde det väl ändå vara farbart?
Fyra dagar efter snöfallen på onsdag kväll kommer jag hem från en jobbresa. Nu borde ju det prioriterade cykelstråket vara snöröjt. Men icke. Is och packad snö får smälta av sig självt. Hela bredden på cykelbanan är täckt av en puckelpist av is. Det har smält lite här och där, men ofta är det frusen kullersten över hela cykelstråket. Cykeln studsar och hoppar. Det är hela tiden risk för att framhjulet ska fara iväg okontrollerat. Jag ringer Trafik Stockholm. De har fått in flera samtal under kvällen om problemen på cykelstråket, och de har meddelat entreprenören. Ändå har inget hänt. Trafikkontoret kanske inte har avtalat med entreprenör? Är det en arbetsledare som tar fel beslut? Jag ger tydliga besked till Trafik Stockholm, de måste hyvla eller ploga för att få bort isen, och sätta ner plogbladet ända ner till asfalten.
Hela det prioriterade cykelstråket, från city till Hässelby är helt enkelt ofarbart. Ska man ta sig fram som helt vanlig cyklande kan man leda cykeln förutsatt att man har broddar på skorna. För annars är det för halt.
När jag är hemma ringer jag Trafik Stockholm igen. Nu kan jag med säkerhet säga att hela prioriterade cykelstråket är ofarbart. Jag frågar igen om de framförde att plogbladet måste ända ner till asfalten. Då svarar trafik Stockholm att entreprenören ändå gör som de själva vill. Men de ska påminna en gång till. Jag säger också att om entreprenören inte lyckas få bort snö och is måste cykelstråket stängas av helt med skyltar. Entreprenören ska börja med prioriterade cykelstråk ca kl 03 på natten säger Trafik Stockholm.
Det visar sig inte stämma. För entreprenören börjar med de små lokala oprioriterade stråken, precis utanför mitt hus i Norra Hässelby redan kl 01.
Andra reaktioner om sopsaltningen på prioriterade cykelstråket Västerort.
Har entreprenören åtgärdat cykelstråket till morgonen som de lovade enligt Trafik Stockholm?
Nej det är samma status på onsdag morgon, inget har hänt, enligt rapporter i facebookgruppen Cykla i Stockholm.
Jag själv väljer bort cykel för att framkomligheten inte är tillräcklig på cykelbanan. Men jag ser från bussen att inget alls har gjorts, som entreprenören lovade skulle starta 03 på natten till onsdag.
Hur gick det för min fru Tina som cyklar varje dag året runt till Kungsholmen?
Tina vurpade där det var is och spårigt över hela cykelstråket. Blåmärke som värker över natten på höften, och huvudet slog också i marken. Hon har nya fina dubbdäck och är van att cykla året runt.
Torsdag 15/1, fem dagar efter att snöfallet startade, är den frysta puckelpisten åtgärdad?
På torsdag morgon har fortfarande inget gjorts åt den frysta puckelpisten. Bitvis har tunn is smält bort, men på betydande delar är cykelbanan spårig och ofarbar. På torsdag eftermiddag är åtgärder påbörjade längs Drottningholmsvägen.
Men på vintern är det vinterväglag och då kanske man inte alltid kan räkna med att cykla?
Snöröjningen klarade att hålla helt snöfritt förra säsongen, så kompetensen finns. Även med vanlig plogning går det bra att hålla god framkomlighet. Kostnadsmässigt är det ändå billigare att ha rätt snöröjning från början, för ju fler som cyklar, desto större samhällsekonomisk vinst. En felaktig och för sen snöröjning gör däremot cykelstråket ofarbart länge, kanske en vecka eller mer om det inte smälter.
Har Stockholms stad verkligen lovat att prioriterade cykelstråk ska vara framkomliga?
Ja, löftet är att prioriterade cykelstråk ska vara framkomliga och trafiksäkra oavsett årstid. I verkligheten saknar organisationen förmågan att genomföra löftet. Cykelstråket är oframkomligt och cyklande ramlar och skadar sig. Inte ens den mest engagerade och envisa medborgaren lyckas nå fram genom organisationen för åtgärd av bristerna i Västerort. Trafikkontorets Mats Freij vilseleder istället och försöker komma undan ansvaret genom att kalla årstiden vinter för ”extremt”.
Läs här på Stockholms stads hemsida om hur framkomligheten ska vara på prioriterade cykelstråk.
Cykeljouren, vad kan de göra?
I det beskrivna haveriet har inte cykeljouren fungerat. Kanske är namnet jour inte helt rätt, i praktiken finns inte de resurserna att åtgärda snabbt året runt och utanför kontorstid.
Läs mer här om Cykeljouren. och här.
Stockholms stads sida om cykeljour
Men när det ligger tjock is på cykelbanan, det går väl inte att få bort? Bara att vänta tills det smälter bort?
Nej, det går att hyvla bort. Solna hyvlade bort tjock is 15/1.
Varför misslyckades snöröjningen?
För att ingen snöröjning utfördes alls. Det berodde på att arbetsledning gjorde helt andra prioriteringar, och att avtal är fel utformade. Trots att Trafik Stockholm gång på gång kontaktar entreprenören om cykelstråken. Kanske för att arbetsledning och avtalsskrivare inte cyklar själva. För att systemet med sopsaltning ska fungera måste sopsaltaren köra oftare vid behov, och att förarna själva får bestämma när de ska köra, för de har bästa kollen på sina sträckor. Flera gånger om dagen vid behov. Och med rätt koncentration på saltlake och med tillräckligt mycket saltlake. Sopsaltaren måste dessutom börja köra före ett kommande snöfall, annars går det inte att komma ifatt. Så fort snön packas av gående bildas frusen puckelpist. Och då biter inte borstningen.
Vem är ansvarig?
Trafikkontoret har en ansvarig person för snöröjningen på de prioriterade stråken. Och en chef som lägger upp hur underhåll, kontroll och felanmälan organiseras. Väljarna och de politiker de valt har också ansvar för hur stor budget som läggs på underhåll av cykelbanor. Organisationen fungerar helt enkelt inte. Det spelar ingen roll hur mycket cyklande felanmäler och skickar in klagomål i Västerort, det blir ingen förändring för att beslut tas genom hela beslutsprocessen av personer som inte cyklar själva i vardagen, som inte har upplevt skillnaden mellan frusen puckelpist och rätt snöröjd cykelbana.
Hur löser man oförmågan att snöröja prioriterade cykelstråk?
Omorganisation av trafikkontoret är steg ett. Arbetsledning för snöröjning av cykelbanor måste själva cykla till vardags hela året för att få praktisk erfarenhet av hur cykelinfra fungerar. Där finns inga genvägar. Både på Trafikkontoret och Trafik Stockholm. Gång på gång har det visat sig att de som inte cyklar själva ofta saknar förståelse, och gör felaktiga bedömningar yrkesmässigt av framkomlighet och säkerhet på cykelbanor. Det behövs också cyklande observatörer som rapporterar in superlokalt längs cykelstråken ”med cykeldäcken i asfalten”. Det är ett arbete som tar tid, och måste ersättas. Ett nätverk av superlokala cyklandeombud har redan startats. Läs mer här om superlokala cyklandeombud. Läs mer här om yrkesmässiga felbedömningar om framkomlighet på cykelstråk.
Hur kan jag vara så säker på allt detta?
För att jag cyklar sträckan ofta och dokumenterar löpande. Jag pratar med andra cyklande trafikanter när jag själv cyklar och intervjuar dem. Jag pratar med gående trafikanter och frågar hur de upplever sin situation, och samspelet med cyklande. Jag läser tweets och facebookuppdateringar om sträckan. Jag pratar ofta med förarna som kör snöröjningsmaskiner. Jag pratar med arbetsledare hos entreprenören. Men i Trafikkontorets organisation saknas helt denna funktion med cyklande som observerar cyklandes på cykel, samt insamling av erfarenheter från cyklande i Stockholms största forum för vardagscykling Cykla i Stockholm samt på twitter och lokala cyklandebloggar.
Mats Freij som är pressansvarig på Trafikkontoret vilseleder häpnadsväckande i P4 Stockholm. Trots att han redan vet bristerna, skickat direkt till honom i mail förra säsongen.
Länk till texten P4Stockholm
Brev till Mats Freij om utebliven snöröjning förra säsongen
Mats Freij påstår att ”de tolv mil huvudcykelstråk som finns i Stockholm prioriterats”. De som cyklat och sett med egna ögon vet att ingen snöröjare alls körde första dygnet i Västerort. Däremot har bilvägen intill full framkomlighet. Och små lokala icke prioriterade cykelbanor snöröjts bara timmar efter att snöfallet började.
”Det är en extrem situation just nu.” Nej det är ett helt vanligt snöfall på ca 5-10 cm. Så ser svenska vintrar ut och det vet Mats Freij. Snö har plogats bort direkt många gånger tidigare tex på små lokala opriorietade cykelbanor, bara timmar efter snöfall, och även denna gång. Det som är extremt är att trafikkontoret inte har avtalat rätt, och organiserat rätt, och struntar helt i att ploga prioriterade cykelstråk, och då blir det puckelpist av is, ofarbart, och som förblir ofarbart under lång tid.
”Vi som cyklar får vara försiktiga, det är vinter” I verkligheten är det prioriterade cykelstråket mot Västerort ofarbart. Det löser man inte med att vara försiktig. Det går helt enkelt inte att cykla. När jag pratade med Peabs arbetsledare förra säsongen förklarade han att ”uppdraget var solklart, det ska vara full framkomlighet hela tiden. Sopsaltaren kör kontinuerligt”. Mats Freij känner helt enkelt inte till sin egen organisation och vilka uppdrag entreprenören har, och vilket uppdrag trafikkontoret har.
Hur kan biltrafiken under dessa dagar ha full framkomlighet när det är så extremt som Mats Freij gör sken av? Hur skulle trafikanterna i bil reagera om de skulle åka i en timme på gupp motsvarande trottoarkanter i 10km/t? Skulle ansvarig på Trafikkontoret kunna ha kvar sin tjänst då? Skulle entreprenören ha kvar sitt uppdrag då?
Jag tror kanske också att Mats Freij inte cyklar till vardags på denna puckelpist av frusen is. Bitvis med djupa rännor i isen, så det inte går att styra om man inte är extremsportare med extremutrustning som söker en utmaning. Mats Freij får heller inga rapporter inom sin egen organisation av någon som cyklar. Det saknas helt enkelt organisation för kontroll av framkomlighet på cykelbanor. Kanske åker någon i organisationen yrkesmässigt i en bil ibland och tittar på framkomligheten, men det går inte att uppleva framkomlighet för cykel genom att åka bil.
Hur löser Trafik Stockholm uppgiften att ta emot felanmälningar om snöröjning?
Kompetensen och servicekänslan hos personalen på Trafik Stockholm skiftar när det gäller cykelärenden. En del gör en seriös och klanderfri insats, andra förklarar att man inte ska cykla på vintern. En del hävdar felaktigt att ”alla vägar är prioriterade” när prioriterade cykelstråk förs på tal.
Hur rapporterar andra cyklande om sopsaltaren på andra sträckor?
Länkar
Förra säsongens sista snöfall också utan snöröjning, brev till Mats Freij
Jag har bilder på hela den spåriga frysta puckelpisten från Brommaplan till Hässelby.
Andra cyklande observatörer bekräftar att det är ofarbart på hela prioriterade cykelstråket in till city.
Här är det djupt vatten, som täcker hela cykelbanans bredd. Precis där den cyklande behöver stå för att trycka på knappen för att få grönt ljus. Problemet med vattensamlingar är att den cyklande kan inte veta hur det ser ut under vattenytan. Är det en vattenbrunn där framhjulet kan fastna? Är det ett islager på asfalten under vattnet så att den cyklande går omkull? Här måste en cyklande kliva av och gå bredvid. För en bil finns inte samma problem med vattensamlingar, för en bil kör inte fast och voltar i galler till brunn. I en bil på huvudled behöver föraren inte kliva ur och gå då och då.
Så här fortsätter det längs hela det prioriterade cykelstråket.
2015/01/17 kl. 20:57
Håller med att det varit katastrof.
En sak som kan ha påverkat det är att jag såg en av sopsaltarna med släp den 23:e på Sörgårdsvägen, 2h senare är denna påkörd av tåget i Huvudsta.
http://www.dn.se/sthlm/stopp-efter-kollision-mellan-pendeltag-och-hjullastare/