Inget fokus på trafikantens ansvar i Trafikverkets satsning på cykelsäkerhet

Jag läser i DN om mjuk asfalt, ett experiment på KTH för att minska cykelrelaterade olyckor. Jag tänker att det är en utopisk ide att riva upp alla cykelbanor och lägga ny asfalt. Är det inte bättre att lägga pengarna på de förslag som redan finns i överflöd om hur cykelbanor ska byggas?

Trafikanter på cykel efterfrågar helt enkelt fler och bredare cykelbanor. Men inte ens till att bygga fler och bredare cykelbanor finns politisk vilja att lägga pengar på. Istället satsas pengar på utopiska lösningar om mjuka och vadderade cykelbanor som ingen har efterfrågat. Det känns som om skattepengarna kastas i sjön. Men… fler och bredare cykelbanor handlar i första hand om framkomlighet, inte trafiksäkerhet.

Lars Darin på trafikverket leder samverkansgruppen med bl.a. kommuner, cykelfrämjandet och cykelbranchen. Claes Tingvall uttalar sig också i DN-artikeln. Ingen av dem pratar om forskning på hur man kan förändra trafikantens beteende, i alla fall har DN inte rapporterat om det.

Kan det vara så att trafiksäkerhetsexperterna har en hög tröskel till tanken att trafikanten har ett lagligt ansvar att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler? Trots att VTI visar att nästan alla olyckor beror på medvetna felhandlingar.

Jag googlar och hittar detta från uppstartsmöte:

På mötet 130416 finns representanter från Arbetsmiljöverket, NTF, Näringsdepartementet, Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholms stad, Transportstyrelsen och Trafikverket.

Först kommer 4 bilagor om tekniska lösningar för cykelsäkerhet. Först i femte bilagan hittar jag en flik kallad säker användning. Det är väl det närmaste man kommer trafikantens ansvar. Det börjar med hjälm. Sen kommer skyddsjacka, skyddsbyxa, nykter cykling, säker cykling med hund, och sist i listan rätt hastighet.

Fokus ligger helt klart på att med tekniska hjälpmedel reducera skador när trafikanten gör sina medvetna felhandlingar i trafiken.

I princip inget arbete kommer att göras kring själva grundorsaken, trafikantens otillräckliga säkerhetsmarginaler.

När samverkansgruppen tänker nya långsiktiga processer, ja då är det fortfarande fordonsteknik. Inget om att påverka trafikantens val av beteende. Och som forskningsbehov har de inte heller insett vikten av att kunna påverka trafikantens medvetna farliga beteende. Och att det arbetet är trafikslagsoberoende, där behövs samarbete mellan representanter för alla trafikslag. Vinsten blir då dubbel, en trafikant som påverkas att följa trafiklagen kan ta med sig det beteendet oavsett vilken fordonstyp som för dagen används.

Väldigt märkligt är också förslaget om förbud mot lådcyklar. Ordvalet är förvirrande. Det är omonterade cyklar som levereras i wellpappkartong till slutkund som avses. Här har Trafikverket ingen koll på att lådcykel är synonym till lastcykel. Alltså en trehjulig Christiania-cykel, eller annan cykel med stor lastyta.
Kritiken från cyklande trafikanter är betydande, det är vanligt att köpa delar och montera själv, många har dessutom erfarenheter att de gör monteringen bättre än en yrkesmässig cykelverkstad. Och så fort man lagar en punktering måste hjul lossas, och bromsar återjusteras. Ska man inte kunna laga punktering själv undrar kritikerna.